De som vill hjälpa till, de som med tröstande ord berömmer de jobb man gör i det tysta när det gäller ta hand om eller vara förälder till barn med funktionshinder. Ytterst handlar det om att hitta rätt form för rätt barn och det gäller även de kläder de ska bära.

Att ta vara på sin egna kraft hittar man förhoppningsvis rätt till slut och kan ge dem de kläder som de behöver och trivs i fast det kan vara lite svårt ibland. Barn med funktionshinder ska även de ha kläder de trivs och är snygga i.

Små barnkläder där modet nu styr mer än att det ska passa och vara ett behov för att de små ska kunna vara klädda på ett bra och tryggt sätt. En utveckling som är rent fasansfull. Vackra och alldagliga och varken sticka ut eller kännas snygga.

 Barnkläder ska mer vara praktiska och fylla ett behov, ett behov där man inte behöver vara beroende av en massa trender och andra modeinriktade stilar. Sitta där och se på sin dotter mellan fyra ögon, då ska man även kunna se på henne med respekt och vara klädd på ett sätt som inte är trendigt eller utmanande.

Det gör man bäst om hon bär vanliga vardagliga barnkläder.

Ursäkterna stod som spö i backen och vi hon gav till sist upp och förklarade att hon själv fick ta fram det hon ville ha på sig till den stundande festen. Gränsen passerades dock direkt när hon ville ha en topp BH som våran 12 åring använder nu när hon blivit könsmogen och de små brösten har börjat växa och blivit allt tydligare.

Sur slog hon igen dörren, men det tog inte 10 minuter innan hon kom ut fin och påklädd i den mundering hon valde. Man kunde bara konstatera att ingen annan i familjen hade kunnat gjort det bättre för hon var väldigt vacker i sina ”nya kläder” som hon själv valt.

Klä sig inför kalas, det är något hon även fortsättningsvis ska få göra helt på egen hand.

Svårare borde det inte vara, men jag kan inte låta bli att minnas och se dessa små tjejer springa omkring i detta för sex år sedan. Man ställs inför en typ av separation som känns svårare än jag hade räknat med. En separation som tynger än mer psyksikt än fysiskt.

 Jag tar fram kameran och tittar på film från julen 2005 när hon sprang omkring i denna fina vita sammetsklänning och nu kan ingen i familjen använda den och utrymmet den tar, där behöver man nu fylla på med nya kläder med större storlekar.

Frågan är vad jag ska göra av dem. Skänka eller loppis nej det blir vinden. Ta fram dem igen om 17 år när vi får efterlängtade barnbarn. Då får jag se nästa älskade generation som springer omkring i dessa barnkläder som jag en gång själv köpte till våra tjejer.

Sju år gammal hade hon blivit allt mer modemedveten. Den korta promenaden nerför Ronnebygatan mot HM:s butik fick vi vänta in en buss som korsade vägen nerför backen mot Hoglands Park. När vi hade kommit in påpekade båda våra döttrar att det var omgjort. Två stycken möjligheter att betala i varsin ende av respektive entré hade nu blivit en enda kassaavdelning i en mer central plats inne i butiken.

När vi tagit rulltrappan upp till barnavdelningen följde jag med Emma och tittade på jeans och frugan tog Julia till avdelningen för klänningar. Vi var färdiga först och när de sedan kom fram mot kassan såg jag att hon hade hittat en snygg rutig rödvit klänning med tillhörande linne som följde med.

På väg hem i bilen var båda belåtna med de vi hade köpt åt dem och för att de varit duktiga stannade vi på McDonalds ute i Vedeby för nu ville även Emma dit och äta.

Vinteroverallen är alltid ett bra och pålitligt plagg. Vid lite varmare temperatur tar man inte på för mycket under innan overallen åker på. Tjock jacka och vanliga termobyxor eller utanpåbyxor. Modet och alternativen varierar och det är inte lätt att välja. Hemma hos mig där låter vi de få välja på de plagg som finns tillgängliga och inte de som ligger på tork.

Ta på de som inte har torkat, det ska man inte göra. Sjukdomsrisken ökar och det känns inte lika skönt att ta på sig halvtorra kläder. Halsduk eller inte. Tjock luva som finns på jackan eller mössa.

Vantar eller handskar. Vinterkläder för barn, det enda jag vet med säkerhet är att man behöver flera av samma typ och det är ofta att inte ens de räcker till.

Hopplös gnällspik som måste acceptera det som erbjuds har jag ofta fått höra från den närmaste omgivningen. Visst kan jag ibland överdriva och klaga lite för mycket, men jag hävdar ändå att det är sällan man får det man räknad med i förhållande till det pris man betalar på barnkläder.

Det gör heller inte saken bättre att det är till största delen asiatisk tillverkning i undermåliga lokaler med rena svältlöner som tack. Barnkläder är svindyra och utländska och att jag kallas för en hopplös gnällspik, det tar jag gärna en dag som denna.

 Jag har gjort många och fina olika kollektioner av barnkläder och tänker ge mig själv ett försök att sprida de via aktuella hemsidor där fler ser vad jag gjort och förhoppningsvis kan de ge ett tillräckligt kundunderlag så jag kan ägna mig åt detta på heltid. Mitt nästa projekt blir en fleecejacka för små flickor.

Villkoren för att jag även ska lyckas med detta är goda och mina idéer blir bara fler och fler. Tillverka egna och annorlunda barnkläder, det är något som jag älskar att syssla med.

Från början var både jag och frugan tveksam. Visst ska vi köpa nytt till henne som vi gjorde till den äldre, men successivt har vi nu tänkt om. Varför kasta eller skänka kläder som andra ska använda när lillasystern kan ta över dessa plagg. Det handlar inte om att vi är fattiga utan mer att den lilla tjejen vill använda dem.

Fortfarande snygga och passande finns det ingen anledning att slänga ut nya tusenlappar på barnkläder när vi redan har en hög som sjuåringen nu vill ”ärva” Något vi inte kommer hindra henne ifrån.